Jag skriver. Hela tiden. Jag skriver så mycket att jag har mer än ett författarnamn: Bernadette Strachan, Juliet Ashton och Claire Sandy. Som Bernie Gaughan skriver jag musikaler tillsammans med min man, kompositören Matthew Strachan, och jag jobbar på en sitcom med Steve Lee.
Jag skriver när jag är glad, jag skriver när jag är sur, jag skriver när jag borde göra andra saker. Jag är inte särskilt lik George Bernard Shaw (förutom möjligen skägget) men jag håller med honom om detta: ”Ju mer jag arbetar, desto mer lever jag”. Jag njuter av att skriva nästan lika mycket som jag älskar att läsa. Böcker är ständiga vänner; inga gräl om lånade skor, inget spring efter samma man. Böckerna jag skriver handlar om kärlek i alla dess färger. Romantisk kärlek, förstås – den får världen att snurra runt, trots allt – men också familjekärlek, hur vi känner för våra vänner, barn och kollegor och kvinnan vi ser på bussen varje dag men aldrig hejar på.
Inspirationen tar aldrig slut. De flesta författare förvånas över den vanliga frågan: ”Varifrån får du dina idéer?” Svaret är enkelt: FRÅN DIG. Folk är inspirerande, med alla sina irriterande fel och skimrande förtjänster. Hur vi trasslar in oss, och hur löjliga vi ter oss när vi försöker trassla oss ur, är en ständig källa till material. Faktum är att de flesta författare inte vågar använda för mycket ur verkliga livet för det skulle inte låta trovärdigt.
Jag inser just att det här skulle vara någon slags presentation av mig, så här kommer lite info: Jag bor precis utanför London med min dotter, Niamh, som är 12 år, och min man Matthew, som är betydligt äldre än så. Huset sprakar av kreativitet, när jag skriver på bottenvåningen och Matthew komponerar musik för film och tv på övervåningen. Vi har två hundar, varav en är galet energisk, och en föddes som en gammal dam och föredrar att sova hela dagen.
Hmm, vad mer? Jag är irländare, men det märks inte på min dialekt. Jag kan inte sjunga. Min favoritsmak på chips är grillad kyckling, men jag förbehåller mig rätten att ändra mig på den punkten, med kort varsel.
Jag hoppas du gillar mina böcker. De är mitt sätt att prata med omvärlden.
/Juliet
